Med anledning av den kommande forskningspropositionen skriver Svenskt Näringsliv på DN att “svenska företag behöver ett bättre innovationsklimat”. Det kan säkert stämma. Jag kan varken skattesystemet eller det svenska innovationssystemet så jag tänker inte kommentera detta.
Det jag fastnade för var istället tanken om en innovationspremie som morot för att få universiten att samarbeta med näringslivet:
Innovationspremien innebär att de lärosäten som i samarbete med näringslivet är duktiga på att omvandla forskningsresultat till innovationer tilldelas större resurser än de som inte är lika framgångsrika. Forskningsresultat ska komma till samhällelig nytta för företag och medborgare, inte fastna i byrålådor på universitet och högskolor.
Detta att “omvandla forskningsresultat till innovationer” får det att låta som att det finns en uppsjö briljanta forskningslösningar bland universiteten som bara ligger och väntar på att bli kommersialiserade. Tillåt mig tvivla. Av egen erfarenhet vet jag att 1) nyskapande forskning sker i kreativa och internationellt framgångsrika miljöer med högt i tak; ofta upptäcks dessutom de mest intressanta resultaten av en slump (serendipity), och 2) genuint unika forskningslösningar är extremt svåra att kommersialisera (dessa är nämligen oprövade), och svårast av allt är att skrapa ihop tillräckligt med riskkapital för att ens kunna vidareutveckla en forskningsprototyp till en kommersiell produkt.
Jag förutspår att följande skulle hända om man införde en innovationspremie:
- Vi kommer inte att se ett ökat antal kommersialiserade spetsforskningsresultat.
- Vi kommer istället att se många forskare/högskolor/universitet som inte klarar av att bedriva banbrytande forskning i hård internationell konkurrens istället börjar syssla med gratis konsultverksamhet för de lokala företagen. Till exempel kan den tekniska högskolan hitta på ett nytt sätt att frysa köttbullar för Scan och det lokala universitetet kan utveckla nya hemsidor för kommunen. Detta gör inte landet rikare. Tvärtom.
För exakt hur ska man bedöma storleken på innovationspremien? Vem ska bedöma forskningshöjd, innovationspotential, och resultatet av en eventuell kommersialisering? Och över vilken tidshorisont? Kommer bedömningskriterierna vara de samma för alla forskningsfält? Inom exempelvis datavetenskap kan det gå fort medan i andra fält kan det krävas tio år eller mer innan man vet om man har lyckats. Och vilket universitet kommer att vilja vänta så länge på sin premie? Nej, det enkla sättet att dra in en sådan här innovationspremie kommer att vara att bedriva gratis konsultverksamhet maskerad som medioker forskning.
Mitt recept för fler innovationer är enklare. 1. Se till att locka smarta och drivna människor till universiteten. 2. Lita på att dessa personer vill tjäna pengar på sina upptäckter om förutsättningarna är de rätta. 3. Se till att det finns privat riskkapital inom landet och goda förutsättningar för att bedriva företagande så att dessa personer inte flyttar utomlands med sina verksamheter.
Uppdatering (29 Augusti, 2012): Några forskare inom entreprenörskap har skrivet ett svar till Svenskt Näringsliv som försöker nyansera lägesbeskrivningen.
Post a Comment