Per Ola Kristensson

Olof Hallonsten har skrivit ett inlägg på SvD Opinion som svar på ett tidigare förslag att skapa nya forskningsinstitut i Sverige. Jag har skrivit om detta förslag tidigare.

Jag ger Olof rätt i mycket i sitt inlägg. Angående internationella rankinglistor kommenterar Olof att “Svenska universitets inbördes placeringar på dessa listor korrelerar i stort sett med sammantagen forsknings- och utbildningsvolym.” Ett slående exempel på hur rätt han verkar ha i detta avseende är den s.k. Leidenrankingen 2011/2012 som rankar universitet efter hur många viktiga publikationer ett lärosäte publicerar i olika vetenskapliga fält. Det vill säga kvalitet före kvantitet. Denna ranking är en metodologiskt ganska vettig universitetsranking som är konstruerad av kunniga statistiker. Till skillnad från andra mera uppmärksammade rankingar som till exempel Times Higher Education och Shanghairankingen normaliserar Leidenrankingen korrekt med avseende på lärosätenas storlek.

I denna ranking presterar flera svenska universitet betydligt sämre än i Times Higher Education World University Rankings och Shanghairankingen . Exempelvis är universiteten i Uppsala och Lund på plats 224 och 257 respektive. Inte ens Karolinska institutet gör särskilt bra ifrån sig på plats 165. Jag förutspår att allteftersom de stora internationella universitetsrankingarna blir alltmer sofistikerade och börjar att gå mer på normaliserade kvantitativa mått och mindre på gamla meriter så kommer en del svenska universitet att börja tappa placeringar.

Det ska dock sägas att alla de etablerade stora svenska universiteten (de som fick universitetsstatus senast på 70-talet) finns i top-500 i Leidenrankingen. Intressant nog har inget av de nyare lärosätena kvalat in, trots att denna ranking tar lärosätenas storlek i beaktande. Så helt rätt har nog inte Olof: det verkar som om de stora etablerade universiteten trots allt genererar bättre forskning “per huvud” än mindre och nyare lärosäten. I alla fall just nu och i de avseenden Leidenrankingen kan mäta detta.

Uppdatering: SvD:s ledarsida skriver om riksrevisionens granskning av styrningen på svenska lärosäten. Det är tråkig läsning om forskare som inte undervisar och lärare som tvingas godkänna personer som aldrig skulle blivit godkända. Jag tror sådana här slappa system kommer att skapa oerhörda problem för forskningen. Jag tvivlar på att ex-forskande lärare tenderar att inspirera och sporra begåvade studenter till en forskarkarriär. Det riskerar också att bli svårare för utexaminerade att få jobb om arbetsgivare inte längre kan lita på att de som har examina faktiskt har tillgodogjort sig utbildningen.